Job 9:1 (SV1917)
Därefter tog Job till orda och sade:

Job 9:2 (SV1917)
Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

Job 9:3 (SV1917)
Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

Job 9:4 (SV1917)
Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

Job 9:5 (SV1917)
honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

Job 9:6 (SV1917)
honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

Job 9:7 (SV1917)
honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

Job 9:8 (SV1917)
honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

Job 9:9 (SV1917)
honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

Job 9:10 (SV1917)
honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

Job 9:11 (SV1917)
Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

Job 9:12 (SV1917)
Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

Job 9:13 (SV1917)
Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

Job 9:14 (SV1917)
huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

Job 9:15 (SV1917)
Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

Job 9:16 (SV1917)
Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

Job 9:17 (SV1917)
Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

Job 9:18 (SV1917)
Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

Job 9:19 (SV1917)
Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

Job 9:20 (SV1917)
Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

Job 9:21 (SV1917)
Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

Job 9:22 (SV1917)
Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

Job 9:23 (SV1917)
Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

Job 9:24 (SV1917)
Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

Job 9:25 (SV1917)
Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

Job 9:26 (SV1917)
de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

Job 9:27 (SV1917)
Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

Job 9:28 (SV1917)
Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

Job 9:29 (SV1917)
Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

Job 9:30 (SV1917)
Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

Job 9:31 (SV1917)
så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

Job 9:32 (SV1917)
Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

Job 9:33 (SV1917)
ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

Job 9:34 (SV1917)
Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

Job 9:35 (SV1917)
då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.
Previous Chapter
« Job 8
Next Chapter
Job 10 »

Job (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List