Job 6:1 (SV1917)
Då tog Job till orda och sade:

Job 6:2 (SV1917)
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!

Job 6:3 (SV1917)
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.

Job 6:4 (SV1917)
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.

Job 6:5 (SV1917)
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?

Job 6:6 (SV1917)
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?

Job 6:7 (SV1917)
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.

Job 6:8 (SV1917)
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!

Job 6:9 (SV1917)
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!

Job 6:10 (SV1917)
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.

Job 6:11 (SV1917)
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?

Job 6:12 (SV1917)
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?

Job 6:13 (SV1917)
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.

Job 6:14 (SV1917)
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,

Job 6:15 (SV1917)
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,

Job 6:16 (SV1917)
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,

Job 6:17 (SV1917)
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.

Job 6:18 (SV1917)
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.

Job 6:19 (SV1917)
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;

Job 6:20 (SV1917)
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.

Job 6:21 (SV1917)
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.

Job 6:22 (SV1917)
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,

Job 6:23 (SV1917)
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?

Job 6:24 (SV1917)
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.

Job 6:25 (SV1917)
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?

Job 6:26 (SV1917)
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?

Job 6:27 (SV1917)
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!

Job 6:28 (SV1917)
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.

Job 6:29 (SV1917)
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!

Job 6:30 (SV1917)
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
Previous Chapter
« Job 5
Next Chapter
Job 7 »

Job (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List