Job 12:1 (SV1917)
Därefter tog Job till orda och sade:

Job 12:2 (SV1917)
Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!

Job 12:3 (SV1917)
Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?

Job 12:4 (SV1917)
Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!

Job 12:5 (SV1917)
Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.

Job 12:6 (SV1917)
Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.

Job 12:7 (SV1917)
Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;

Job 12:8 (SV1917)
eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.

Job 12:9 (SV1917)
Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?

Job 12:10 (SV1917)
I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.

Job 12:11 (SV1917)
Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?

Job 12:12 (SV1917)
Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.

Job 12:13 (SV1917)
Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.

Job 12:14 (SV1917)
Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.

Job 12:15 (SV1917)
Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.

Job 12:16 (SV1917)
Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.

Job 12:17 (SV1917)
Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.

Job 12:18 (SV1917)
Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.

Job 12:19 (SV1917)
Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.

Job 12:20 (SV1917)
Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.

Job 12:21 (SV1917)
Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.

Job 12:22 (SV1917)
Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.

Job 12:23 (SV1917)
Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.

Job 12:24 (SV1917)
Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.

Job 12:25 (SV1917)
De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.
Previous Chapter
« Job 11
Next Chapter
Job 13 »

Job (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List