Job 33:1 (SV1917)
Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.

Job 33:2 (SV1917)
Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.

Job 33:3 (SV1917)
Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

Job 33:4 (SV1917)
Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

Job 33:5 (SV1917)
Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.

Job 33:6 (SV1917)
Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.

Job 33:7 (SV1917)
Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

Job 33:8 (SV1917)
Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:

Job 33:9 (SV1917)
»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;

Job 33:10 (SV1917)
men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.

Job 33:11 (SV1917)
Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»

Job 33:12 (SV1917)
Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

Job 33:13 (SV1917)
Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

Job 33:14 (SV1917)
Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

Job 33:15 (SV1917)
I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

Job 33:16 (SV1917)
då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

Job 33:17 (SV1917)
när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

Job 33:18 (SV1917)
Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

Job 33:19 (SV1917)
Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

Job 33:20 (SV1917)
Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

Job 33:21 (SV1917)
Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

Job 33:22 (SV1917)
Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

Job 33:23 (SV1917)
Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

Job 33:24 (SV1917)
då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»

Job 33:25 (SV1917)
Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

Job 33:26 (SV1917)
När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

Job 33:27 (SV1917)
Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

Job 33:28 (SV1917)
ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»

Job 33:29 (SV1917)
Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,

Job 33:30 (SV1917)
till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.

Job 33:31 (SV1917)
Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.

Job 33:32 (SV1917)
Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.

Job 33:33 (SV1917)
Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
Previous Chapter
« Job 32
Next Chapter
Job 34 »

Job (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List