Job 15:1 (SV1917)
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

Job 15:2 (SV1917)
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

Job 15:3 (SV1917)
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

Job 15:4 (SV1917)
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

Job 15:5 (SV1917)
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

Job 15:6 (SV1917)
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

Job 15:7 (SV1917)
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

Job 15:8 (SV1917)
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

Job 15:9 (SV1917)
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

Job 15:10 (SV1917)
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

Job 15:11 (SV1917)
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

Job 15:12 (SV1917)
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

Job 15:13 (SV1917)
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

Job 15:14 (SV1917)
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

Job 15:15 (SV1917)
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

Job 15:16 (SV1917)
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

Job 15:17 (SV1917)
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

Job 15:18 (SV1917)
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

Job 15:19 (SV1917)
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

Job 15:20 (SV1917)
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

Job 15:21 (SV1917)
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

Job 15:22 (SV1917)
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

Job 15:23 (SV1917)
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

Job 15:24 (SV1917)
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

Job 15:25 (SV1917)
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

Job 15:26 (SV1917)
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

Job 15:27 (SV1917)
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

Job 15:28 (SV1917)
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

Job 15:29 (SV1917)
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

Job 15:30 (SV1917)
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

Job 15:31 (SV1917)
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

Job 15:32 (SV1917)
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

Job 15:33 (SV1917)
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

Job 15:34 (SV1917)
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

Job 15:35 (SV1917)
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
Previous Chapter
« Job 14
Next Chapter
Job 16 »

Job (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List