Job 3:1 (SV1917)
Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

Job 3:2 (SV1917)
Job tog till orda och sade:

Job 3:3 (SV1917)
Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»

Job 3:4 (SV1917)
Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.

Job 3:5 (SV1917)
Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

Job 3:6 (SV1917)
Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.

Job 3:7 (SV1917)
Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.

Job 3:8 (SV1917)
Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.

Job 3:9 (SV1917)
Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

Job 3:10 (SV1917)
eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

Job 3:11 (SV1917)
Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

Job 3:12 (SV1917)
Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?

Job 3:13 (SV1917)
Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,

Job 3:14 (SV1917)
vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,

Job 3:15 (SV1917)
ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;

Job 3:16 (SV1917)
eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

Job 3:17 (SV1917)
Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;

Job 3:18 (SV1917)
där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.

Job 3:19 (SV1917)
Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

Job 3:20 (SV1917)
Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

Job 3:21 (SV1917)
åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,

Job 3:22 (SV1917)
åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

Job 3:23 (SV1917)
varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?

Job 3:24 (SV1917)
Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.

Job 3:25 (SV1917)
ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

Job 3:26 (SV1917)
Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
Previous Chapter
« Job 2
Next Chapter
Job 4 »

Job (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List