Job 41:1 (SV1917)
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?

Job 41:2 (SV1917)
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.

Job 41:3 (SV1917)
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.

Job 41:4 (SV1917)
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?

Job 41:5 (SV1917)
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.

Job 41:6 (SV1917)
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.

Job 41:7 (SV1917)
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.

Job 41:8 (SV1917)
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.

Job 41:9 (SV1917)
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.

Job 41:10 (SV1917)
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.

Job 41:11 (SV1917)
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.

Job 41:12 (SV1917)
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.

Job 41:13 (SV1917)
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.

Job 41:14 (SV1917)
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.

Job 41:15 (SV1917)
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.

Job 41:16 (SV1917)
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.

Job 41:17 (SV1917)
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.

Job 41:18 (SV1917)
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.

Job 41:19 (SV1917)
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;

Job 41:20 (SV1917)
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.

Job 41:21 (SV1917)
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.

Job 41:22 (SV1917)
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.

Job 41:23 (SV1917)
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.

Job 41:24 (SV1917)
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.

Job 41:25 (SV1917)
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
Previous Chapter
« Job 40
Next Chapter
Job 42 »

Job (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List