Job 10 | SV1917 Bible Study

Job 10:1 (SV1917)
Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.

Job 10:2 (SV1917)
Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

Job 10:3 (SV1917)
Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

Job 10:4 (SV1917)
Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?

Job 10:5 (SV1917)
Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,

Job 10:6 (SV1917)
eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,

Job 10:7 (SV1917)
du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

Job 10:8 (SV1917)
Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

Job 10:9 (SV1917)
Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!

Job 10:10 (SV1917)
Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.

Job 10:11 (SV1917)
Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.

Job 10:12 (SV1917)
Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.

Job 10:13 (SV1917)
Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:

Job 10:14 (SV1917)
om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.

Job 10:15 (SV1917)
Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

Job 10:16 (SV1917)
Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

Job 10:17 (SV1917)
Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

Job 10:18 (SV1917)
Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

Job 10:19 (SV1917)
hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

Job 10:20 (SV1917)
Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

Job 10:21 (SV1917)
innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,

Job 10:22 (SV1917)
till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.

Previous Chapter
« Job 9

Next Chapter
Job 11 »

Job (SV1917) Chapter Selection

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42

SV1917 Book Selection List

View full list of SV1917 Bible Books and Chapters