Job 19:1 (SV1917)
Därefter tog Job till orda och sade:

Job 19:2 (SV1917)
Huru länge skolen I bedröva min själ och krossa mig sönder med edra ord?

Job 19:3 (SV1917)
Tio gånger haven I nu talat smädligt mot mig och kränkt mig utan all försyn.

Job 19:4 (SV1917)
Om så är, att jag verkligen har farit vilse, då är förvillelsen min egen sak.

Job 19:5 (SV1917)
Men viljen I ändå verkligen förhäva eder mot mig, och påstån I att smäleken har drabbat mig med skäl,

Job 19:6 (SV1917)
så veten fastmer att Gud har gjort mig orätt och att han har omsnärjt mig med sitt nät.

Job 19:7 (SV1917)
Se, jag klagar över våld, men får intet svar; jag ropar, men får icke rätt.

Job 19:8 (SV1917)
Min väg har han spärrat, så att jag ej kommer fram, och över mina stigar breder han mörker.

Job 19:9 (SV1917)
Min ära har han avklätt mig, och från mitt huvud har han tagit bort kronan.

Job 19:10 (SV1917)
Från alla sidor bryter han ned mig, så att jag förgås; han rycker upp mitt hopp, såsom vore det ett träd.

Job 19:11 (SV1917)
Sin vrede låter han brinna mot mig och aktar mig såsom sina ovänners like.

Job 19:12 (SV1917)
Hans skaror draga samlade fram och bereda sig väg till anfall mot mig; de lägra sig runt omkring min hydda.

Job 19:13 (SV1917)
Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.

Job 19:14 (SV1917)
Mina närmaste hava dragit sig undan, och mina förtrogna hava förgätit mig.

Job 19:15 (SV1917)
Mitt husfolk och mina tjänstekvinnor akta mig såsom främling; en främmande man har jag blivit i deras ögon.

Job 19:16 (SV1917)
Kallar jag på min tjänare, så svarar han icke; ödmjukt måste jag bönfalla hos honom.

Job 19:17 (SV1917)
Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos min moders barn.

Job 19:18 (SV1917)
Till och med de små barnen visa mig förakt; så snart jag står upp, tala de ohöviskt emot mig.

Job 19:19 (SV1917)
Ja, en styggelse är jag för alla dem jag umgicks med; de som voro mig kärast hava vänt sig emot mig.

Job 19:20 (SV1917)
Benen i min kropp tränga ut i hud och hull; knappt tandköttet har jag fått behålla kvar.

Job 19:21 (SV1917)
Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vänner, då nu Guds hand så har hemsökt mig.

Job 19:22 (SV1917)
Varför skolen I förfölja mig, I såsom Gud, och aldrig bliva mätta av mitt kött?

Job 19:23 (SV1917)
Ack att mina ord skreves upp, ack att de bleve upptecknade i en bok,

Job 19:24 (SV1917)
ja, bleve med ett stift av järn och med bly för evig tid inpräglade i klippan!

Job 19:25 (SV1917)
Dock, jag vet att min förlossare lever, och att han till slut skall stå fram över stoftet.

Job 19:26 (SV1917)
Och sedan denna min sargade hud är borta, skall jag fri ifrån mitt kött få skåda Gud.

Job 19:27 (SV1917)
Ja, honom skall jag få skåda, mig till hjälp, för mina ögon skall jag se honom, ej såsom en främling; därefter trånar jag i mitt innersta.

Job 19:28 (SV1917)
Men när I tänken: »huru skola vi icke ansätta honom!» -- såsom vore skulden att finna hos mig --

Job 19:29 (SV1917)
då mån I taga eder till vara för svärdet, ty vreden hör till de synder som straffas med svärd; så mån I då besinna att en dom skall komma.
Previous Chapter
« Job 18
Next Chapter
Job 20 »

Job (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List