Job 39 | SV1917 Bible Study

Job 39:1 (SV1917)
Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

Job 39:2 (SV1917)
när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

Job 39:3 (SV1917)
Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?

Job 39:4 (SV1917)
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

Job 39:5 (SV1917)
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

Job 39:6 (SV1917)
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

Job 39:7 (SV1917)
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

Job 39:8 (SV1917)
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

Job 39:9 (SV1917)
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

Job 39:10 (SV1917)
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

Job 39:11 (SV1917)
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

Job 39:12 (SV1917)
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

Job 39:13 (SV1917)
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

Job 39:14 (SV1917)
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

Job 39:15 (SV1917)
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

Job 39:16 (SV1917)
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

Job 39:17 (SV1917)
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

Job 39:18 (SV1917)
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

Job 39:19 (SV1917)
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

Job 39:20 (SV1917)
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

Job 39:21 (SV1917)
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

Job 39:22 (SV1917)
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

Job 39:23 (SV1917)
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

Job 39:24 (SV1917)
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

Job 39:25 (SV1917)
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

Job 39:26 (SV1917)
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

Job 39:27 (SV1917)
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

Job 39:28 (SV1917)
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

Job 39:29 (SV1917)
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

Job 39:30 (SV1917)
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

Previous Chapter
« Job 38

Next Chapter
Job 40 »

Job (SV1917) Chapter Selection

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42