Job 21:1 (SV1917)
Därefter tog Job till orda och sade:

Job 21:2 (SV1917)
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.

Job 21:3 (SV1917)
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.

Job 21:4 (SV1917)
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?

Job 21:5 (SV1917)
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.

Job 21:6 (SV1917)
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.

Job 21:7 (SV1917)
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?

Job 21:8 (SV1917)
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.

Job 21:9 (SV1917)
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.

Job 21:10 (SV1917)
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.

Job 21:11 (SV1917)
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.

Job 21:12 (SV1917)
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.

Job 21:13 (SV1917)
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.

Job 21:14 (SV1917)
Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.

Job 21:15 (SV1917)
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»

Job 21:16 (SV1917)
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

Job 21:17 (SV1917)
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?

Job 21:18 (SV1917)
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.

Job 21:19 (SV1917)
»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.

Job 21:20 (SV1917)
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.

Job 21:21 (SV1917)
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?

Job 21:22 (SV1917)
»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»

Job 21:23 (SV1917)
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;

Job 21:24 (SV1917)
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.

Job 21:25 (SV1917)
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.

Job 21:26 (SV1917)
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.

Job 21:27 (SV1917)
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.

Job 21:28 (SV1917)
I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»

Job 21:29 (SV1917)
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:

Job 21:30 (SV1917)
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?

Job 21:31 (SV1917)
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?

Job 21:32 (SV1917)
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.

Job 21:33 (SV1917)
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.

Job 21:34 (SV1917)
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
Previous Chapter
« Job 20
Next Chapter
Job 22 »

Job (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List