Job 20:1 (SV1917)
Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

Job 20:2 (SV1917)
På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

Job 20:3 (SV1917)
Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

Job 20:4 (SV1917)
Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

Job 20:5 (SV1917)
att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

Job 20:6 (SV1917)
Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

Job 20:7 (SV1917)
Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

Job 20:8 (SV1917)
Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

Job 20:9 (SV1917)
Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

Job 20:10 (SV1917)
Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

Job 20:11 (SV1917)
Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

Job 20:12 (SV1917)
Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

Job 20:13 (SV1917)
är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

Job 20:14 (SV1917)
så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

Job 20:15 (SV1917)
Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

Job 20:16 (SV1917)
Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

Job 20:17 (SV1917)
Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

Job 20:18 (SV1917)
Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

Job 20:19 (SV1917)
Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

Job 20:20 (SV1917)
Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

Job 20:21 (SV1917)
Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

Job 20:22 (SV1917)
Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

Job 20:23 (SV1917)
Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

Job 20:24 (SV1917)
Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

Job 20:25 (SV1917)
När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

Job 20:26 (SV1917)
Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

Job 20:27 (SV1917)
Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

Job 20:28 (SV1917)
Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

Job 20:29 (SV1917)
Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.
Previous Chapter
« Job 19
Next Chapter
Job 21 »

Job (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List