Job 32:1 (SV1917)
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.

Job 32:2 (SV1917)
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;

Job 32:3 (SV1917)
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.

Job 32:4 (SV1917)
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.

Job 32:5 (SV1917)
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.

Job 32:6 (SV1917)
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.

Job 32:7 (SV1917)
Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»

Job 32:8 (SV1917)
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.

Job 32:9 (SV1917)
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.

Job 32:10 (SV1917)
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.

Job 32:11 (SV1917)
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.

Job 32:12 (SV1917)
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.

Job 32:13 (SV1917)
Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»

Job 32:14 (SV1917)
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.

Job 32:15 (SV1917)
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.

Job 32:16 (SV1917)
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!

Job 32:17 (SV1917)
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.

Job 32:18 (SV1917)
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.

Job 32:19 (SV1917)
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.

Job 32:20 (SV1917)
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.

Job 32:21 (SV1917)
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.

Job 32:22 (SV1917)
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
Previous Chapter
« Job 31
Next Chapter
Job 33 »

Job (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List