Job 23:1 (SV1917)
Därefter tog Job till orda och sade:

Job 23:2 (SV1917)
Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

Job 23:3 (SV1917)
Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

Job 23:4 (SV1917)
Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

Job 23:5 (SV1917)
Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

Job 23:6 (SV1917)
Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

Job 23:7 (SV1917)
Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

Job 23:8 (SV1917)
Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

Job 23:9 (SV1917)
har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

Job 23:10 (SV1917)
Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

Job 23:11 (SV1917)
Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

Job 23:12 (SV1917)
Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

Job 23:13 (SV1917)
Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

Job 23:14 (SV1917)
Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

Job 23:15 (SV1917)
Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

Job 23:16 (SV1917)
Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

Job 23:17 (SV1917)
ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
Previous Chapter
« Job 22
Next Chapter
Job 24 »

Job (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List