Job 37 | SV1917 Bible Study

Job 37:1 (SV1917)
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.

Job 37:2 (SV1917)
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.

Job 37:3 (SV1917)
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

Job 37:4 (SV1917)
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.

Job 37:5 (SV1917)
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.

Job 37:6 (SV1917)
Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.

Job 37:7 (SV1917)
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.

Job 37:8 (SV1917)
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.

Job 37:9 (SV1917)
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;

Job 37:10 (SV1917)
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.

Job 37:11 (SV1917)
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.

Job 37:12 (SV1917)
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.

Job 37:13 (SV1917)
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.

Job 37:14 (SV1917)
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.

Job 37:15 (SV1917)
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?

Job 37:16 (SV1917)
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?

Job 37:17 (SV1917)
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?

Job 37:18 (SV1917)
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?

Job 37:19 (SV1917)
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.

Job 37:20 (SV1917)
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?

Job 37:21 (SV1917)
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.

Job 37:22 (SV1917)
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;

Job 37:23 (SV1917)
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.

Job 37:24 (SV1917)
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.

Previous Chapter
« Job 36

Next Chapter
Job 38 »

Job (SV1917) Chapter Selection

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42