Job 29:1 (SV1917)
Åter hov Job upp sin röst och kvad:

Job 29:2 (SV1917)
Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,

Job 29:3 (SV1917)
då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!

Job 29:4 (SV1917)
Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,

Job 29:5 (SV1917)
då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,

Job 29:6 (SV1917)
då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!

Job 29:7 (SV1917)
När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,

Job 29:8 (SV1917)
då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.

Job 29:9 (SV1917)
Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;

Job 29:10 (SV1917)
furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.

Job 29:11 (SV1917)
Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;

Job 29:12 (SV1917)
ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.

Job 29:13 (SV1917)
Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.

Job 29:14 (SV1917)
I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.

Job 29:15 (SV1917)
Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.

Job 29:16 (SV1917)
Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.

Job 29:17 (SV1917)
Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.

Job 29:18 (SV1917)
Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.

Job 29:19 (SV1917)
Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.

Job 29:20 (SV1917)
Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»

Job 29:21 (SV1917)
Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.

Job 29:22 (SV1917)
Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.

Job 29:23 (SV1917)
De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.

Job 29:24 (SV1917)
När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.

Job 29:25 (SV1917)
Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
Previous Chapter
« Job 28
Next Chapter
Job 30 »

Job (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List