Psaltaren 73:1 (SV1917)
En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

Psaltaren 73:2 (SV1917)
Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

Psaltaren 73:3 (SV1917)
ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

Psaltaren 73:4 (SV1917)
Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

Psaltaren 73:5 (SV1917)
De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

Psaltaren 73:6 (SV1917)
Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

Psaltaren 73:7 (SV1917)
Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

Psaltaren 73:8 (SV1917)
De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

Psaltaren 73:9 (SV1917)
Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

Psaltaren 73:10 (SV1917)
därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

Psaltaren 73:11 (SV1917)
Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

Psaltaren 73:12 (SV1917)
Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

Psaltaren 73:13 (SV1917)
Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

Psaltaren 73:14 (SV1917)
jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

Psaltaren 73:15 (SV1917)
Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

Psaltaren 73:16 (SV1917)
När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

Psaltaren 73:17 (SV1917)
till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

Psaltaren 73:18 (SV1917)
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

Psaltaren 73:19 (SV1917)
Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

Psaltaren 73:20 (SV1917)
Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

Psaltaren 73:21 (SV1917)
När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

Psaltaren 73:22 (SV1917)
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

Psaltaren 73:23 (SV1917)
Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

Psaltaren 73:24 (SV1917)
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

Psaltaren 73:25 (SV1917)
Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

Psaltaren 73:26 (SV1917)
Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

Psaltaren 73:27 (SV1917)
Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

Psaltaren 73:28 (SV1917)
Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Previous Chapter
« Psaltaren 72
Next Chapter
Psaltaren 74 »

SV1917 Book Selection List