Psaltaren 32:1 (SV1917)
Av David; en sång. Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld.

Psaltaren 32:2 (SV1917)
Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek.

Psaltaren 32:3 (SV1917)
Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan.

Psaltaren 32:4 (SV1917)
Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades såsom av sommarhetta. Sela.

Psaltaren 32:5 (SV1917)
Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: »Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser»; då förlät du mig min synds missgärning. Sela.

Psaltaren 32:6 (SV1917)
Därför skola alla fromma bedja till dig på den tid då du är att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke nå till dem.

Psaltaren 32:7 (SV1917)
Du är mitt beskärm, för nöd bevarar du mig; med räddningens jubel omgiver du mig. Sela.

Psaltaren 32:8 (SV1917)
Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.

Psaltaren 32:9 (SV1917)
Varen icke såsom hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej fram.

Psaltaren 32:10 (SV1917)
Den ogudaktige har många plågor; men den som förtröstar på HERREN, honom omgiver han med nåd.

Psaltaren 32:11 (SV1917)
Varen glada i HERREN och fröjden eder, I rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige.
Previous Chapter
« Psaltaren 31
Next Chapter
Psaltaren 33 »

SV1917 Book Selection List