Psaltaren 22:1 (SV1917)
För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

Psaltaren 22:2 (SV1917)
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

Psaltaren 22:3 (SV1917)
Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

Psaltaren 22:4 (SV1917)
Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

Psaltaren 22:5 (SV1917)
På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

Psaltaren 22:6 (SV1917)
Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

Psaltaren 22:7 (SV1917)
Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

Psaltaren 22:8 (SV1917)
Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

Psaltaren 22:9 (SV1917)
»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

Psaltaren 22:10 (SV1917)
Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

Psaltaren 22:11 (SV1917)
På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

Psaltaren 22:12 (SV1917)
Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

Psaltaren 22:13 (SV1917)
Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

Psaltaren 22:14 (SV1917)
Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

Psaltaren 22:15 (SV1917)
Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

Psaltaren 22:16 (SV1917)
Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

Psaltaren 22:17 (SV1917)
Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

Psaltaren 22:18 (SV1917)
Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

Psaltaren 22:19 (SV1917)
De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

Psaltaren 22:20 (SV1917)
Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

Psaltaren 22:21 (SV1917)
Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

Psaltaren 22:22 (SV1917)
Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

Psaltaren 22:23 (SV1917)
Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

Psaltaren 22:24 (SV1917)
I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

Psaltaren 22:25 (SV1917)
Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

Psaltaren 22:26 (SV1917)
Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

Psaltaren 22:27 (SV1917)
De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

Psaltaren 22:28 (SV1917)
Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

Psaltaren 22:29 (SV1917)
Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

Psaltaren 22:30 (SV1917)
Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

Psaltaren 22:31 (SV1917)
Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
Previous Chapter
« Psaltaren 21
Next Chapter
Psaltaren 23 »

SV1917 Book Selection List