Psaltaren 42:1 (SV1917)
För sångmästaren; en sång av Koras söner.

Psaltaren 42:2 (SV1917)
Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.

Psaltaren 42:3 (SV1917)
Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?

Psaltaren 42:4 (SV1917)
Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?»

Psaltaren 42:5 (SV1917)
Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.

Psaltaren 42:6 (SV1917)
Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.

Psaltaren 42:7 (SV1917)
Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.

Psaltaren 42:8 (SV1917)
Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig.

Psaltaren 42:9 (SV1917)
Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.

Psaltaren 42:10 (SV1917)
Jag vill säga till Gud, min klippa: »Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?»

Psaltaren 42:11 (SV1917)
Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?»
Previous Chapter
« Psaltaren 41
Next Chapter
Psaltaren 43 »

SV1917 Book Selection List