Psaltaren 56:1 (SV1917)
För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

Psaltaren 56:2 (SV1917)
Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

Psaltaren 56:3 (SV1917)
Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

Psaltaren 56:4 (SV1917)
Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

Psaltaren 56:5 (SV1917)
Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

Psaltaren 56:6 (SV1917)
Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

Psaltaren 56:7 (SV1917)
De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

Psaltaren 56:8 (SV1917)
Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

Psaltaren 56:9 (SV1917)
Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

Psaltaren 56:10 (SV1917)
Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

Psaltaren 56:11 (SV1917)
Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

Psaltaren 56:12 (SV1917)
På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

Psaltaren 56:13 (SV1917)
Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.
Previous Chapter
« Psaltaren 55
Next Chapter
Psaltaren 57 »

SV1917 Book Selection List