Psaltaren 104:1 (SV1917)
Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

Psaltaren 104:2 (SV1917)
Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

Psaltaren 104:3 (SV1917)
du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

Psaltaren 104:4 (SV1917)
Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

Psaltaren 104:5 (SV1917)
Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

Psaltaren 104:6 (SV1917)
Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

Psaltaren 104:7 (SV1917)
Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

Psaltaren 104:8 (SV1917)
Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

Psaltaren 104:9 (SV1917)
En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

Psaltaren 104:10 (SV1917)
Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

Psaltaren 104:11 (SV1917)
De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

Psaltaren 104:12 (SV1917)
Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

Psaltaren 104:13 (SV1917)
Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

Psaltaren 104:14 (SV1917)
Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

Psaltaren 104:15 (SV1917)
och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

Psaltaren 104:16 (SV1917)
HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

Psaltaren 104:17 (SV1917)
fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

Psaltaren 104:18 (SV1917)
Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

Psaltaren 104:19 (SV1917)
Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

Psaltaren 104:20 (SV1917)
Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

Psaltaren 104:21 (SV1917)
de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

Psaltaren 104:22 (SV1917)
Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

Psaltaren 104:23 (SV1917)
Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

Psaltaren 104:24 (SV1917)
Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

Psaltaren 104:25 (SV1917)
Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

Psaltaren 104:26 (SV1917)
Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

Psaltaren 104:27 (SV1917)
Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

Psaltaren 104:28 (SV1917)
Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

Psaltaren 104:29 (SV1917)
Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

Psaltaren 104:30 (SV1917)
Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

Psaltaren 104:31 (SV1917)
HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

Psaltaren 104:32 (SV1917)
han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

Psaltaren 104:33 (SV1917)
Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Psaltaren 104:34 (SV1917)
Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

Psaltaren 104:35 (SV1917)
Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
Previous Chapter
« Psaltaren 103
Next Chapter
Psaltaren 105 »

SV1917 Book Selection List