Psaltaren 142:1 (SV1917)
En sång av David; en bön, när han var i grottan.

Psaltaren 142:2 (SV1917)
Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN.

Psaltaren 142:3 (SV1917)
Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom.

Psaltaren 142:4 (SV1917)
När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig.

Psaltaren 142:5 (SV1917)
Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.

Psaltaren 142:6 (SV1917)
Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: »Du är min tillflykt, min del i de levandes land.»

Psaltaren 142:7 (SV1917)
Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga.
Previous Chapter
« Psaltaren 141
Next Chapter
Psaltaren 143 »

SV1917 Book Selection List