Psaltaren 12:1 (SV1917)
För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

Psaltaren 12:2 (SV1917)
Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

Psaltaren 12:3 (SV1917)
De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

Psaltaren 12:4 (SV1917)
HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

Psaltaren 12:5 (SV1917)
dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

Psaltaren 12:6 (SV1917)
»Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

Psaltaren 12:7 (SV1917)
HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

Psaltaren 12:8 (SV1917)
Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.
Previous Chapter
« Psaltaren 11
Next Chapter
Psaltaren 13 »

SV1917 Book Selection List