Psaltaren 2:1 (SV1917)
Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

Psaltaren 2:2 (SV1917)
Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

Psaltaren 2:3 (SV1917)
»Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

Psaltaren 2:4 (SV1917)
Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

Psaltaren 2:5 (SV1917)
Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

Psaltaren 2:6 (SV1917)
»Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

Psaltaren 2:7 (SV1917)
Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

Psaltaren 2:8 (SV1917)
Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

Psaltaren 2:9 (SV1917)
Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

Psaltaren 2:10 (SV1917)
Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

Psaltaren 2:11 (SV1917)
Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

Psaltaren 2:12 (SV1917)
Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.
Previous Chapter
« Psaltaren 1
Next Chapter
Psaltaren 3 »

SV1917 Book Selection List