Psaltaren 139:1 (SV1917)
För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

Psaltaren 139:2 (SV1917)
Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Psaltaren 139:3 (SV1917)
Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

Psaltaren 139:4 (SV1917)
Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

Psaltaren 139:5 (SV1917)
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

Psaltaren 139:6 (SV1917)
En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

Psaltaren 139:7 (SV1917)
Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

Psaltaren 139:8 (SV1917)
Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

Psaltaren 139:9 (SV1917)
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

Psaltaren 139:10 (SV1917)
så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

Psaltaren 139:11 (SV1917)
Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

Psaltaren 139:12 (SV1917)
så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

Psaltaren 139:13 (SV1917)
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

Psaltaren 139:14 (SV1917)
Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

Psaltaren 139:15 (SV1917)
Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

Psaltaren 139:16 (SV1917)
Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

Psaltaren 139:17 (SV1917)
Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

Psaltaren 139:18 (SV1917)
Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

Psaltaren 139:19 (SV1917)
Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

Psaltaren 139:20 (SV1917)
de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

Psaltaren 139:21 (SV1917)
Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

Psaltaren 139:22 (SV1917)
Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

Psaltaren 139:23 (SV1917)
Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

Psaltaren 139:24 (SV1917)
och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
Previous Chapter
« Psaltaren 138
Next Chapter
Psaltaren 140 »

SV1917 Book Selection List