Psaltaren 137:1 (SV1917)
Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.

Psaltaren 137:2 (SV1917)
I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.

Psaltaren 137:3 (SV1917)
Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»

Psaltaren 137:4 (SV1917)
Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?

Psaltaren 137:5 (SV1917)
Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.

Psaltaren 137:6 (SV1917)
Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.

Psaltaren 137:7 (SV1917)
Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»

Psaltaren 137:8 (SV1917)
Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.

Psaltaren 137:9 (SV1917)
Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.
Previous Chapter
« Psaltaren 136
Next Chapter
Psaltaren 138 »

SV1917 Book Selection List