Psaltaren 57:1 (SV1917)
För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.

Psaltaren 57:2 (SV1917)
Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.

Psaltaren 57:3 (SV1917)
Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.

Psaltaren 57:4 (SV1917)
Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. Sela. Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.

Psaltaren 57:5 (SV1917)
Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.

Psaltaren 57:6 (SV1917)
Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.

Psaltaren 57:7 (SV1917)
De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. Sela.

Psaltaren 57:8 (SV1917)
Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.

Psaltaren 57:9 (SV1917)
Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.

Psaltaren 57:10 (SV1917)
Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.

Psaltaren 57:11 (SV1917)
Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.
Previous Chapter
« Psaltaren 56
Next Chapter
Psaltaren 58 »

SV1917 Book Selection List