Psaltaren 132:1 (SV1917)
En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

Psaltaren 132:2 (SV1917)
han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

Psaltaren 132:3 (SV1917)
»Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

Psaltaren 132:4 (SV1917)
jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

Psaltaren 132:5 (SV1917)
förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

Psaltaren 132:6 (SV1917)
Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

Psaltaren 132:7 (SV1917)
Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

Psaltaren 132:8 (SV1917)
Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

Psaltaren 132:9 (SV1917)
Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

Psaltaren 132:10 (SV1917)
För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

Psaltaren 132:11 (SV1917)
HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

Psaltaren 132:12 (SV1917)
Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

Psaltaren 132:13 (SV1917)
Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

Psaltaren 132:14 (SV1917)
Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

Psaltaren 132:15 (SV1917)
Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

Psaltaren 132:16 (SV1917)
Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

Psaltaren 132:17 (SV1917)
Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

Psaltaren 132:18 (SV1917)
Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.»
Previous Chapter
« Psaltaren 131
Next Chapter
Psaltaren 133 »

SV1917 Book Selection List