Psaltaren 120:1 (SV1917)
En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

Psaltaren 120:2 (SV1917)
HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

Psaltaren 120:3 (SV1917)
Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

Psaltaren 120:4 (SV1917)
Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

Psaltaren 120:5 (SV1917)
Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

Psaltaren 120:6 (SV1917)
Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

Psaltaren 120:7 (SV1917)
Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.
Previous Chapter
« Psaltaren 119
Next Chapter
Psaltaren 121 »

SV1917 Book Selection List