Ordspråksboken 7 | SV1917 Bible Study

« Ordspråksboken 6

Ordspråksboken 8 »

Ordspråksboken 7:1 (SV1917)
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

Ordspråksboken 7:2 (SV1917)
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

Ordspråksboken 7:3 (SV1917)
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

Ordspråksboken 7:4 (SV1917)
Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,

Ordspråksboken 7:5 (SV1917)
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.

Ordspråksboken 7:6 (SV1917)
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

Ordspråksboken 7:7 (SV1917)
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

Ordspråksboken 7:8 (SV1917)
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

Ordspråksboken 7:9 (SV1917)
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

Ordspråksboken 7:10 (SV1917)
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

Ordspråksboken 7:11 (SV1917)
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

Ordspråksboken 7:12 (SV1917)
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

Ordspråksboken 7:13 (SV1917)
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

Ordspråksboken 7:14 (SV1917)
»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

Ordspråksboken 7:15 (SV1917)
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

Ordspråksboken 7:16 (SV1917)
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

Ordspråksboken 7:17 (SV1917)
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

Ordspråksboken 7:18 (SV1917)
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

Ordspråksboken 7:19 (SV1917)
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

Ordspråksboken 7:20 (SV1917)
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

Ordspråksboken 7:21 (SV1917)
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

Ordspråksboken 7:22 (SV1917)
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

Ordspråksboken 7:23 (SV1917)
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

Ordspråksboken 7:24 (SV1917)
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

Ordspråksboken 7:25 (SV1917)
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

Ordspråksboken 7:26 (SV1917)
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

Ordspråksboken 7:27 (SV1917)
Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.

Previous Chapter
« Ordspråksboken 6

Next Chapter
Ordspråksboken 8 »

Ordspråksboken (SV1917) Chapter Selection

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31

SV1917 Book Selection List

View full list of SV1917 Bible Books and Chapters