Ordspråksboken 29:1 (SV1917)
Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.

Ordspråksboken 29:2 (SV1917)
När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.

Ordspråksboken 29:3 (SV1917)
Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.

Ordspråksboken 29:4 (SV1917)
Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.

Ordspråksboken 29:5 (SV1917)
Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.

Ordspråksboken 29:6 (SV1917)
En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.

Ordspråksboken 29:7 (SV1917)
Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.

Ordspråksboken 29:8 (SV1917)
Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.

Ordspråksboken 29:9 (SV1917)
När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.

Ordspråksboken 29:10 (SV1917)
De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.

Ordspråksboken 29:11 (SV1917)
Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.

Ordspråksboken 29:12 (SV1917)
Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.

Ordspråksboken 29:13 (SV1917)
Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.

Ordspråksboken 29:14 (SV1917)
Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.

Ordspråksboken 29:15 (SV1917)
Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.

Ordspråksboken 29:16 (SV1917)
Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.

Ordspråksboken 29:17 (SV1917)
Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.

Ordspråksboken 29:18 (SV1917)
Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.

Ordspråksboken 29:19 (SV1917)
Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.

Ordspråksboken 29:20 (SV1917)
Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.

Ordspråksboken 29:21 (SV1917)
Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.

Ordspråksboken 29:22 (SV1917)
En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.

Ordspråksboken 29:23 (SV1917)
En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.

Ordspråksboken 29:24 (SV1917)
Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.

Ordspråksboken 29:25 (SV1917)
Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.

Ordspråksboken 29:26 (SV1917)
Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.

Ordspråksboken 29:27 (SV1917)
En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
Previous Chapter
« Ordspråksboken 28
Next Chapter
Ordspråksboken 30 »

Ordspråksboken (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List