Ordspråksboken 1:1 (SV1917)
Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.

Ordspråksboken 1:2 (SV1917)
Av dem kan man lära vishet och tukt,

Ordspråksboken 1:3 (SV1917)
så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.

Ordspråksboken 1:4 (SV1917)
De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.

Ordspråksboken 1:5 (SV1917)
Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.

Ordspråksboken 1:6 (SV1917)
Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.

Ordspråksboken 1:7 (SV1917)
HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

Ordspråksboken 1:8 (SV1917)
Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.

Ordspråksboken 1:9 (SV1917)
Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.

Ordspråksboken 1:10 (SV1917)
Min son, om syndare locka dig, så följ icke.

Ordspråksboken 1:11 (SV1917)
Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;

Ordspråksboken 1:12 (SV1917)
såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

Ordspråksboken 1:13 (SV1917)
allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;

Ordspråksboken 1:14 (SV1917)
dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --

Ordspråksboken 1:15 (SV1917)
då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,

Ordspråksboken 1:16 (SV1917)
ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.

Ordspråksboken 1:17 (SV1917)
Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.

Ordspråksboken 1:18 (SV1917)
Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.

Ordspråksboken 1:19 (SV1917)
Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.

Ordspråksboken 1:20 (SV1917)
Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.

Ordspråksboken 1:21 (SV1917)
I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:

Ordspråksboken 1:22 (SV1917)
Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?

Ordspråksboken 1:23 (SV1917)
Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.

Ordspråksboken 1:24 (SV1917)
Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

Ordspråksboken 1:25 (SV1917)
eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

Ordspråksboken 1:26 (SV1917)
därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,

Ordspråksboken 1:27 (SV1917)
ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.

Ordspråksboken 1:28 (SV1917)
Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.

Ordspråksboken 1:29 (SV1917)
Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,

Ordspråksboken 1:30 (SV1917)
ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,

Ordspråksboken 1:31 (SV1917)
därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.

Ordspråksboken 1:32 (SV1917)
Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

Ordspråksboken 1:33 (SV1917)
Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
Previous Chapter
« Psaltaren 150
Next Chapter
Ordspråksboken 2 »

Ordspråksboken (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List