Ordspråksboken 19:1 (SV1917)
Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.

Ordspråksboken 19:2 (SV1917)
Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.

Ordspråksboken 19:3 (SV1917)
En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas

Ordspråksboken 19:4 (SV1917)
Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.

Ordspråksboken 19:5 (SV1917)
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.

Ordspråksboken 19:6 (SV1917)
Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.

Ordspråksboken 19:7 (SV1917)
Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.

Ordspråksboken 19:8 (SV1917)
Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka

Ordspråksboken 19:9 (SV1917)
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.

Ordspråksboken 19:10 (SV1917)
Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.

Ordspråksboken 19:11 (SV1917)
Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.

Ordspråksboken 19:12 (SV1917)
En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.

Ordspråksboken 19:13 (SV1917)
En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.

Ordspråksboken 19:14 (SV1917)
Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.

Ordspråksboken 19:15 (SV1917)
Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.

Ordspråksboken 19:16 (SV1917)
Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.

Ordspråksboken 19:17 (SV1917)
Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.

Ordspråksboken 19:18 (SV1917)
Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.

Ordspråksboken 19:19 (SV1917)
Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.

Ordspråksboken 19:20 (SV1917)
Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.

Ordspråksboken 19:21 (SV1917)
Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.

Ordspråksboken 19:22 (SV1917)
Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.

Ordspråksboken 19:23 (SV1917)
HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.

Ordspråksboken 19:24 (SV1917)
Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.

Ordspråksboken 19:25 (SV1917)
Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.

Ordspråksboken 19:26 (SV1917)
Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.

Ordspråksboken 19:27 (SV1917)
Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.

Ordspråksboken 19:28 (SV1917)
Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.

Ordspråksboken 19:29 (SV1917)
Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
Previous Chapter
« Ordspråksboken 18
Next Chapter
Ordspråksboken 20 »

Ordspråksboken (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List