Ordspråksboken 17:1 (SV1917)
Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.

Ordspråksboken 17:2 (SV1917)
En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.

Ordspråksboken 17:3 (SV1917)
Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.

Ordspråksboken 17:4 (SV1917)
En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.

Ordspråksboken 17:5 (SV1917)
Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.

Ordspråksboken 17:6 (SV1917)
De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.

Ordspråksboken 17:7 (SV1917)
Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.

Ordspråksboken 17:8 (SV1917)
En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.

Ordspråksboken 17:9 (SV1917)
Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.

Ordspråksboken 17:10 (SV1917)
En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.

Ordspråksboken 17:11 (SV1917)
Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.

Ordspråksboken 17:12 (SV1917)
Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.

Ordspråksboken 17:13 (SV1917)
Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.

Ordspråksboken 17:14 (SV1917)
Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.

Ordspråksboken 17:15 (SV1917)
Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.

Ordspråksboken 17:16 (SV1917)
Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.

Ordspråksboken 17:17 (SV1917)
En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.

Ordspråksboken 17:18 (SV1917)
En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.

Ordspråksboken 17:19 (SV1917)
Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.

Ordspråksboken 17:20 (SV1917)
Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.

Ordspråksboken 17:21 (SV1917)
Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.

Ordspråksboken 17:22 (SV1917)
Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.

Ordspråksboken 17:23 (SV1917)
Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.

Ordspråksboken 17:24 (SV1917)
Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.

Ordspråksboken 17:25 (SV1917)
En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.

Ordspråksboken 17:26 (SV1917)
Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.

Ordspråksboken 17:27 (SV1917)
Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.

Ordspråksboken 17:28 (SV1917)
Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
Previous Chapter
« Ordspråksboken 16
Next Chapter
Ordspråksboken 18 »

Ordspråksboken (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List