Ordspråksboken 31:1 (SV1917)
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

Ordspråksboken 31:2 (SV1917)
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

Ordspråksboken 31:3 (SV1917)
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

Ordspråksboken 31:4 (SV1917)
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.

Ordspråksboken 31:5 (SV1917)
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.

Ordspråksboken 31:6 (SV1917)
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

Ordspråksboken 31:7 (SV1917)
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

Ordspråksboken 31:8 (SV1917)
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.

Ordspråksboken 31:9 (SV1917)
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----

Ordspråksboken 31:10 (SV1917)
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

Ordspråksboken 31:11 (SV1917)
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.

Ordspråksboken 31:12 (SV1917)
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

Ordspråksboken 31:13 (SV1917)
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

Ordspråksboken 31:14 (SV1917)
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

Ordspråksboken 31:15 (SV1917)
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

Ordspråksboken 31:16 (SV1917)
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

Ordspråksboken 31:17 (SV1917)
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

Ordspråksboken 31:18 (SV1917)
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

Ordspråksboken 31:19 (SV1917)
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

Ordspråksboken 31:20 (SV1917)
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

Ordspråksboken 31:21 (SV1917)
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

Ordspråksboken 31:22 (SV1917)
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

Ordspråksboken 31:23 (SV1917)
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

Ordspråksboken 31:24 (SV1917)
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

Ordspråksboken 31:25 (SV1917)
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

Ordspråksboken 31:26 (SV1917)
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

Ordspråksboken 31:27 (SV1917)
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

Ordspråksboken 31:28 (SV1917)
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

Ordspråksboken 31:29 (SV1917)
»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»

Ordspråksboken 31:30 (SV1917)
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

Ordspråksboken 31:31 (SV1917)
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
Previous Chapter
« Ordspråksboken 30
Next Chapter
Predikaren 1 »

Ordspråksboken (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List