Ordspråksboken 26 | SV1917 Bible Study

Ordspråksboken 26:1 (SV1917)
Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.

Ordspråksboken 26:2 (SV1917)
Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.

Ordspråksboken 26:3 (SV1917)
Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!

Ordspråksboken 26:4 (SV1917)
Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.

Ordspråksboken 26:5 (SV1917)
Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.

Ordspråksboken 26:6 (SV1917)
Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.

Ordspråksboken 26:7 (SV1917)
Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.

Ordspråksboken 26:8 (SV1917)
Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.

Ordspråksboken 26:9 (SV1917)
Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.

Ordspråksboken 26:10 (SV1917)
En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.

Ordspråksboken 26:11 (SV1917)
Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.

Ordspråksboken 26:12 (SV1917)
Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.

Ordspråksboken 26:13 (SV1917)
Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.

Ordspråksboken 26:14 (SV1917)
Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.

Ordspråksboken 26:15 (SV1917)
Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.

Ordspråksboken 26:16 (SV1917)
Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.

Ordspråksboken 26:17 (SV1917)
Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.

Ordspråksboken 26:18 (SV1917)
Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,

Ordspråksboken 26:19 (SV1917)
är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»

Ordspråksboken 26:20 (SV1917)
När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.

Ordspråksboken 26:21 (SV1917)
Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.

Ordspråksboken 26:22 (SV1917)
Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

Ordspråksboken 26:23 (SV1917)
Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.

Ordspråksboken 26:24 (SV1917)
En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.

Ordspråksboken 26:25 (SV1917)
Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.

Ordspråksboken 26:26 (SV1917)
Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.

Ordspråksboken 26:27 (SV1917)
Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.

Ordspråksboken 26:28 (SV1917)
En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.

Previous Chapter
« Ordspråksboken 25

Ordspråksboken (SV1917) Chapter Selection

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31