Höga Visan 3:1 (SV1917)
Där jag låg på mitt läger om natten, sökte jag honom som min själ har kär; jag sökte honom, men fann honom icke.

Höga Visan 3:2 (SV1917)
»Jag vill stå upp och gå omkring i staden, på gatorna och på torgen; jag vill söka honom som min själ har kär.» Jag sökte honom, men fann honom icke.

Höga Visan 3:3 (SV1917)
Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden. »Haven I sett honom som min själ har kär?»

Höga Visan 3:4 (SV1917)
Knappt hade jag kommit förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär. Jag tog honom fatt, och jag släppte honom icke, förrän jag hade fört honom in i min moders hus, in i min fostrarinnas kammare. ----

Höga Visan 3:5 (SV1917)
Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ----

Höga Visan 3:6 (SV1917)
Vem är hon som kommer hitupp från öknen såsom i stoder av rök, kringdoftad av myrra och rökelse och alla slags köpmannakryddor?

Höga Visan 3:7 (SV1917)
Se, det är Salomos bärstol! Sextio hjältar omgiva den, utvalda bland Israels hjältar.

Höga Visan 3:8 (SV1917)
Alla bära de svärd och äro väl förfarna i strid. Var och en har sitt svärd vid sin länd, till värn mot nattens faror.

Höga Visan 3:9 (SV1917)
En praktbår är det som konung Salomo har låtit göra åt sig av virke från Libanon.

Höga Visan 3:10 (SV1917)
Dess sidostöd äro gjorda av silver, ryggstödet av guld, sätet belagt med purpurrött tyg. Innantill är den prydd i kärlek av Jerusalems döttrar.

Höga Visan 3:11 (SV1917)
I Sions döttrar, gån ut och skåden konung Salomo med lust, skåden kransen som hans moder har krönt honom med på hans bröllopsdag, på hans hjärtefröjds dag.