Höga Visan 1:1 (SV1917)
Sångernas sång av Salomo.

Höga Visan 1:2 (SV1917)
Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.

Höga Visan 1:3 (SV1917)
Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.

Höga Visan 1:4 (SV1917)
Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär. ----

Höga Visan 1:5 (SV1917)
Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.

Höga Visan 1:6 (SV1917)
Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.

Höga Visan 1:7 (SV1917)
»Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»

Höga Visan 1:8 (SV1917)
»Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.» ----

Höga Visan 1:9 (SV1917)
»Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.

Höga Visan 1:10 (SV1917)
Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.

Höga Visan 1:11 (SV1917)
Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»

Höga Visan 1:12 (SV1917)
»Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.

Höga Visan 1:13 (SV1917)
Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.

Höga Visan 1:14 (SV1917)
Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»

Höga Visan 1:15 (SV1917)
»Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»

Höga Visan 1:16 (SV1917)
»Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.

Höga Visan 1:17 (SV1917)
Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»