Matteus 26 | SV1917 Bible Study

Matteus 26:1 (SV1917)
När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar:

Matteus 26:2 (SV1917)
»I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.»

Matteus 26:3 (SV1917)
Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus,

Matteus 26:4 (SV1917)
och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom.

Matteus 26:5 (SV1917)
Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»

Matteus 26:6 (SV1917)
Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,

Matteus 26:7 (SV1917)
framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords.

Matteus 26:8 (SV1917)
Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas?

Matteus 26:9 (SV1917)
Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.»

Matteus 26:10 (SV1917)
När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.

Matteus 26:11 (SV1917)
De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.

Matteus 26:12 (SV1917)
När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning.

Matteus 26:13 (SV1917)
Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»

Matteus 26:14 (SV1917)
Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna

Matteus 26:15 (SV1917)
och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar.

Matteus 26:16 (SV1917)
Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.

Matteus 26:17 (SV1917)
Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?»

Matteus 26:18 (SV1917)
Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'»

Matteus 26:19 (SV1917)
Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.

Matteus 26:20 (SV1917)
När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv.

Matteus 26:21 (SV1917)
Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»

Matteus 26:22 (SV1917)
Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?»

Matteus 26:23 (SV1917)
Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig.

Matteus 26:24 (SV1917)
Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»

Matteus 26:25 (SV1917)
Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.»

Matteus 26:26 (SV1917)
Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.»

Matteus 26:27 (SV1917)
Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla;

Matteus 26:28 (SV1917)
ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

Matteus 26:29 (SV1917)
Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.»

Matteus 26:30 (SV1917)
När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.

Matteus 26:31 (SV1917)
Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras.'

Matteus 26:32 (SV1917)
Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»

Matteus 26:33 (SV1917)
Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.»

Matteus 26:34 (SV1917)
Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.»

Matteus 26:35 (SV1917)
Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra lärjungarna.

Matteus 26:36 (SV1917)
Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder.»

Matteus 26:37 (SV1917)
Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas.

Matteus 26:38 (SV1917)
Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.»

Matteus 26:39 (SV1917)
Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!»

Matteus 26:40 (SV1917)
Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig!

Matteus 26:41 (SV1917)
Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»

Matteus 26:42 (SV1917)
Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.»

Matteus 26:43 (SV1917)
När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda.

Matteus 26:44 (SV1917)
Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord.

Matteus 26:45 (SV1917)
Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer.

Matteus 26:46 (SV1917)
Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.»

Matteus 26:47 (SV1917)
Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och folkets äldste.

Matteus 26:48 (SV1917)
Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.»

Matteus 26:49 (SV1917)
Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig, rabbi!» och kysste honom häftigt.

Matteus 26:50 (SV1917)
Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för att göra.» Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången.

Matteus 26:51 (SV1917)
Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

Matteus 26:52 (SV1917)
Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan: ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.

Matteus 26:53 (SV1917)
Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?

Matteus 26:54 (SV1917)
Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste ske?»

Matteus 26:55 (SV1917)
I samma stund sade Jesus till folkskaran: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig.

Matteus 26:56 (SV1917)
Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skola fullbordas.» Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde.

Matteus 26:57 (SV1917)
Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste hade församlat sig.

Matteus 26:58 (SV1917)
Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se vad slutet skulle bliva.

Matteus 26:59 (SV1917)
Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom;

Matteus 26:60 (SV1917)
men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram

Matteus 26:61 (SV1917)
och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.'»

Matteus 26:62 (SV1917)
Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»

Matteus 26:63 (SV1917)
Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.»

Matteus 26:64 (SV1917)
Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar.»

Matteus 26:65 (SV1917)
Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen.

Matteus 26:66 (SV1917)
Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till döden.»

Matteus 26:67 (SV1917)
Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen,

Matteus 26:68 (SV1917)
och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?»

Matteus 26:69 (SV1917)
Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.»

Matteus 26:70 (SV1917)
Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du menar.»

Matteus 26:71 (SV1917)
När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från Nasaret.»

Matteus 26:72 (SV1917)
Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den mannen.»

Matteus 26:73 (SV1917)
Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus: »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.»

Matteus 26:74 (SV1917)
Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den mannen.» Och i detsamma gol hanen.

Matteus 26:75 (SV1917)
Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen.

Matteus 26 SV1917

Matteus (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List