Matteus 22 | SV1917 Bible Study

Matteus 22:1 (SV1917)
Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:

Matteus 22:2 (SV1917)
»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.

Matteus 22:3 (SV1917)
Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.

Matteus 22:4 (SV1917)
Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'

Matteus 22:5 (SV1917)
Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.

Matteus 22:6 (SV1917)
Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.

Matteus 22:7 (SV1917)
Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.

Matteus 22:8 (SV1917)
Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.

Matteus 22:9 (SV1917)
Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'

Matteus 22:10 (SV1917)
Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.

Matteus 22:11 (SV1917)
Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.

Matteus 22:12 (SV1917)
Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.

Matteus 22:13 (SV1917)
Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.

Matteus 22:14 (SV1917)
Ty många äro kallade, men få utvalda.»

Matteus 22:15 (SV1917)
Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.

Matteus 22:16 (SV1917)
Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.

Matteus 22:17 (SV1917)
Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»

Matteus 22:18 (SV1917)
Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?

Matteus 22:19 (SV1917)
Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.

Matteus 22:20 (SV1917)
Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»

Matteus 22:21 (SV1917)
De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»

Matteus 22:22 (SV1917)
När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.

Matteus 22:23 (SV1917)
Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom

Matteus 22:24 (SV1917)
och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'

Matteus 22:25 (SV1917)
Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.

Matteus 22:26 (SV1917)
Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.

Matteus 22:27 (SV1917)
Sist av alla dog hustrun.

Matteus 22:28 (SV1917)
Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»

Matteus 22:29 (SV1917)
Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.

Matteus 22:30 (SV1917)
Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.

Matteus 22:31 (SV1917)
Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:

Matteus 22:32 (SV1917)
'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»

Matteus 22:33 (SV1917)
När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.

Matteus 22:34 (SV1917)
Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;

Matteus 22:35 (SV1917)
och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:

Matteus 22:36 (SV1917)
»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»

Matteus 22:37 (SV1917)
Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'

Matteus 22:38 (SV1917)
Detta är det yppersta och förnämsta budet.

Matteus 22:39 (SV1917)
Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'

Matteus 22:40 (SV1917)
På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»

Matteus 22:41 (SV1917)
Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem

Matteus 22:42 (SV1917)
och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»

Matteus 22:43 (SV1917)
Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:

Matteus 22:44 (SV1917)
'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'

Matteus 22:45 (SV1917)
Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»

Matteus 22:46 (SV1917)
Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.

Matteus 22 SV1917

Matteus (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List