Lukas 2:1 (SV1917)
Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.

Lukas 2:2 (SV1917)
Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.

Lukas 2:3 (SV1917)
Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.

Lukas 2:4 (SV1917)
Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,

Lukas 2:5 (SV1917)
för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.

Lukas 2:6 (SV1917)
Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.

Lukas 2:7 (SV1917)
Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.

Lukas 2:8 (SV1917)
I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.

Lukas 2:9 (SV1917)
Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.

Lukas 2:10 (SV1917)
Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.

Lukas 2:11 (SV1917)
Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.

Lukas 2:12 (SV1917)
Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.»

Lukas 2:13 (SV1917)
I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:

Lukas 2:14 (SV1917)
»Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»

Lukas 2:15 (SV1917)
När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»

Lukas 2:16 (SV1917)
Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.

Lukas 2:17 (SV1917)
Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.

Lukas 2:18 (SV1917)
Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

Lukas 2:19 (SV1917)
Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.

Lukas 2:20 (SV1917)
Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.

Lukas 2:21 (SV1917)
När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.

Lukas 2:22 (SV1917)
Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren,

Lukas 2:23 (SV1917)
enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren»,

Lukas 2:24 (SV1917)
så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag.

Lukas 2:25 (SV1917)
I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.

Lukas 2:26 (SV1917)
Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.

Lukas 2:27 (SV1917)
Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,

Lukas 2:28 (SV1917)
då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:

Lukas 2:29 (SV1917)
»Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,

Lukas 2:30 (SV1917)
ty mina ögon hava sett din frälsning,

Lukas 2:31 (SV1917)
vilken du har berett till att skådas av alla folk:

Lukas 2:32 (SV1917)
ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.»

Lukas 2:33 (SV1917)
Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.

Lukas 2:34 (SV1917)
Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.

Lukas 2:35 (SV1917)
Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.»

Lukas 2:36 (SV1917)
Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,

Lukas 2:37 (SV1917)
och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.

Lukas 2:38 (SV1917)
Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.

Lukas 2:39 (SV1917)
Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.

Lukas 2:40 (SV1917)
Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.

Lukas 2:41 (SV1917)
Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem.

Lukas 2:42 (SV1917)
När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden.

Lukas 2:43 (SV1917)
Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.

Lukas 2:44 (SV1917)
De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.

Lukas 2:45 (SV1917)
När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom.

Lukas 2:46 (SV1917)
Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem;

Lukas 2:47 (SV1917)
och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar.

Lukas 2:48 (SV1917)
När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»

Lukas 2:49 (SV1917)
Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?»

Lukas 2:50 (SV1917)
Men de förstodo icke det som han talade till dem.

Lukas 2:51 (SV1917)
Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta.

Lukas 2:52 (SV1917)
Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor.
Previous Chapter
« Lukas 1
Next Chapter
Lukas 3 »

Lukas (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List