Jesaja 57:1 (SV1917)
Den rättfärdige förgås, och ingen finnes, som tänker därpå; fromma människor ryckas bort, utan att någon lägger märke därtill. Ja, genom ondskans makt ryckes den rättfärdige bort

Jesaja 57:2 (SV1917)
och går då in i friden; de som hava vandrat sin väg rätt fram få ro i sina vilorum.

Jesaja 57:3 (SV1917)
Men träden fram hit, I söner av teckentyderskor, I barn av äktenskapsbrytare och skökor.

Jesaja 57:4 (SV1917)
Över vem gören I eder lustiga? Mot vem spärren I upp munnen och räcken I ut tungan? Sannerligen, I ären överträdelsens barn, en lögnens avföda,

Jesaja 57:5 (SV1917)
I som upptändens av brånad vid terebinterna, ja, under alla gröna träd, I som slakten edra barn i dalarna, i bergsklyftornas djup.

Jesaja 57:6 (SV1917)
Stenarna i din dal har du till din del, de, just de äro din lott; också åt dem utgjuter du drickoffer och frambär du spisoffer. Skulle jag giva mig till freds vid sådant?

Jesaja 57:7 (SV1917)
På höga och stora berg redde du dig läger; också upp på sådana begav du dig för att offra slaktoffer.

Jesaja 57:8 (SV1917)
Och bakom dörren och dörrposten satte du ditt märke. Du övergav mig; du klädde av dig och besteg ditt läger och beredde plats där. Du gjorde upp med dem, gärna delade du läger med dem vid första vink du såg.

Jesaja 57:9 (SV1917)
Du begav dig till Melek med olja och tog med dig dina många salvor; du sände dina budbärare till fjärran land, ja, ända ned till dödsriket.

Jesaja 57:10 (SV1917)
Om du än blev trött av din långa färd, sade du dock icke: »Förgäves!» Så länge du kunde röra din hand, mattades du icke.

Jesaja 57:11 (SV1917)
För vem räddes och fruktade du då, eftersom du var så trolös och eftersom du icke tänkte på mig och ej ville akta på? Är det icke så: eftersom jag har tegat, och det sedan länge, därför fruktar du mig icke?

Jesaja 57:12 (SV1917)
Men jag skall visa, huru det är med din rättfärdighet och med dina verk, de skola icke hjälpa dig.

Jesaja 57:13 (SV1917)
När du ropar, då må ditt avgudafölje rädda dig. Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans och en fläkt föra dem bort. Men den som tager sin tillflykt till mig skall få landet till arvedel och få besitta mitt heliga berg.

Jesaja 57:14 (SV1917)
Ja, det skall heta: »Banen väg, banen och bereden väg; skaffen bort stötestenarna från mitt folks väg.»

Jesaja 57:15 (SV1917)
Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter »den Helige»: Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan.

Jesaja 57:16 (SV1917)
Ja, jag vill icke evinnerligen gå till rätta och icke ständigt förtörnas; eljest skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar, som jag själv har skapat.

Jesaja 57:17 (SV1917)
För hans girighetssynd förtörnades jag; jag slog honom, och i min förtörnelse höll jag mig dold. Men i sin avfällighet fortfor han att vandra på sitt hjärtas väg.

Jesaja 57:18 (SV1917)
Hans vägar har jag sett, men nu vill jag hela honom och leda honom och giva honom och hans sörjande tröst.

Jesaja 57:19 (SV1917)
Jag skall skapa frukt ifrån hans läppar. Frid över dem som äro fjärran och frid över dem som äro nära! säger HERREN; jag skall hela honom.

Jesaja 57:20 (SV1917)
Men de ogudaktiga äro såsom ett upprört hav, ett som icke kan vara stilla, ett hav, vars vågor röra upp dy och orenlighet.

Jesaja 57:21 (SV1917)
De ogudaktiga hava ingen frid, säger min Gud.
Previous Chapter
« Jesaja 56
Next Chapter
Jesaja 58 »

Jesaja (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List