Jesaja 26:1 (SV1917)
På den tiden skall man sjunga denna sång i Juda land: »Vår stad giver oss styrka; murar och värn bereda oss frälsning.

Jesaja 26:2 (SV1917)
Låten upp portarna, så att ett rättfärdigt folk får draga därin, ett som håller tro.

Jesaja 26:3 (SV1917)
Den som är fast i sitt sinne bevarar du i frid, i frid; ty på dig förtröstar han.

Jesaja 26:4 (SV1917)
Förtrösten då på HERREN till evig tid; ty HERREN, HERREN är en evig klippa.

Jesaja 26:5 (SV1917)
Ty dem som trona i höjden, dem störtar han ned, ja, den höga staden; han ödmjukar den, ödmjukar den till jorden, han slår den ned i stoftet.

Jesaja 26:6 (SV1917)
Den trampas under fötterna, under de förtrycktas fötter, under de armas steg.»

Jesaja 26:7 (SV1917)
Men den rättfärdiges väg är jämn; åt den rättfärdige bereder du en jämnad stig.

Jesaja 26:8 (SV1917)
Ja, på dina domars väg, HERRE, förbida vi dig; till ditt namn och ditt pris står vår själs trängtan.

Jesaja 26:9 (SV1917)
Min själ trängtar efter dig om natten, och anden i mig söker dig bittida; ty när dina domar drabbar jorden, lära sig jordkretsens inbyggare rättfärdighet.

Jesaja 26:10 (SV1917)
Om nåd bevisas mot den ogudaktige, så lär han sig icke rättfärdighet; i det land, där rätt skulle övas, gör han då vad orätt är och ser icke HERRENS höghet.

Jesaja 26:11 (SV1917)
HERRE, din hand är upplyft, men de se det icke; må de nu med blygsel se din nitälskan för folket; ja, må eld förtära dina ovänner.

Jesaja 26:12 (SV1917)
HERRE, du skall skaffa frid åt oss, ty allt vad vi hava uträttat har du utfört åt oss.

Jesaja 26:13 (SV1917)
HERREN, vår Gud, andra herrar än du hava härskat över oss, men allenast dig prisa vi, allenast ditt namn.

Jesaja 26:14 (SV1917)
De döda få icke liv igen, skuggorna stå ej åter upp; därför hemsökte och förgjorde du dem och utrotade all deras åminnelse.

Jesaja 26:15 (SV1917)
Du förökade en gång folket, HERRE; du förökade folket och bevisade dig härlig; du utvidgade landets alla gränser.

Jesaja 26:16 (SV1917)
HERRE, i nöden hava de nu sökt dig, de hava utgjutit tysta böner, när din tuktan kom över dem.

Jesaja 26:17 (SV1917)
Såsom en havande kvinna, då hon är nära att föda, våndas och ropar i sina kval, så var det med oss inför ditt ansikte, o HERRE.

Jesaja 26:18 (SV1917)
Vi voro också havande och våndades; men när vi födde, var det vind. Vi kunde icke bereda frälsning åt landet; inga människor födas mer till att bo på jordens krets.

Jesaja 26:19 (SV1917)
Men dina döda må få liv igen; mina dödas kroppar må åter stå upp. Vaknen upp och jublen, I som liggen i graven; ty din dagg är en ljusets dagg, och jorden skall giva igen de avsomnade.

Jesaja 26:20 (SV1917)
Välan då, mitt folk, gå in i dina kamrar och stäng igen dörrarna om dig; göm dig ett litet ögonblick, till dess att vreden har gått förbi.

Jesaja 26:21 (SV1917)
Ty se, HERREN träder ut ur sin boning, för att hemsöka jordens inbyggare för deras missgärning; och jorden skall låta komma i dagen allt blod som där har blivit utgjutet, och skall icke längre betäcka dem som där hava blivit dräpta.
Previous Chapter
« Jesaja 25
Next Chapter
Jesaja 27 »

Jesaja (SV1917) Chapter Selection

SV1917 Book Selection List