Predikaren 11:1 (SV1917)
Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd får du det tillbaka.

Predikaren 11:2 (SV1917)
Dela vad du har i sju delar, ja, i åtta, ty du vet icke vilken olycka som kan gå över landet.

Predikaren 11:3 (SV1917)
Om molnen äro fulla av regn, så tömma de ut det på jorden; och om ett träd faller omkull, det må falla mot söder eller mot norr, så ligger det på den plats där det har fallit.

Predikaren 11:4 (SV1917)
En vindspejare får aldrig så, och en molnspanare får aldrig skörda.

Predikaren 11:5 (SV1917)
Lika litet som du vet vart vinden far, eller huru benen bildas i den havandes liv, lika litet förstår du Guds verk, hans som verkar alltsammans.

Predikaren 11:6 (SV1917)
Så ut om morgonen din säd, och underlåt det ej heller om aftonen, ty du vet icke vilketdera som är gagneligast, eller om det ena jämte det andra är bäst.

Predikaren 11:7 (SV1917)
Och ljuset är ljuvligt, och det är gott för ögonen att få se solen.

Predikaren 11:8 (SV1917)
Ja, om en människa får leva än så många år, så må hon vara glad under dem alla, men betänka, att eftersom mörkrets dagar bliva så många, är ändå allt som händer fåfänglighet. Predikaren, 12 Kapitlet Ungdom och ålderdom. Slutord.

Predikaren 11:9 (SV1917)
Gläd dig, du yngling, din ungdom, och låt ditt hjärta unna dig fröjd i din ungdomstid; ja, vandra de vägar ditt hjärta lyster och så, som det behagar dina ögon. Men vet att Gud för allt detta skall draga dig till doms.

Predikaren 11:10 (SV1917)
Ja, låt grämelse vika ur ditt hjärta, och håll plåga borta från din kropp. Ty ungdom och blomstring är fåfänglighet.