Romarbrevet 9:1 (SV1917)
Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke -- därom bär mitt samvete mig vittnesbörd i den helige Ande --

Romarbrevet 9:2 (SV1917)
när jag säger att jag har stor bedrövelse och oavlåtligt kval i mitt hjärta.

Romarbrevet 9:3 (SV1917)
Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet.

Romarbrevet 9:4 (SV1917)
De äro ju israeliter, dem tillhöra barnaskapet och härligheten och förbunden och lagstiftningen och tempeltjänsten och löftena.

Romarbrevet 9:5 (SV1917)
Dem tillhöra ock fäderna, och från dem är Kristus kommen efter köttet, han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet, amen.

Romarbrevet 9:6 (SV1917)
Detta säger jag icke som om Guds löftesord skulle hava blivit om intet. Ty »Israel», det är icke detsamma som alla de som härstamma från Israel.

Romarbrevet 9:7 (SV1917)
Ej heller äro de alla »barn», därför att de äro Abrahams säd. Nej, det heter: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.»

Romarbrevet 9:8 (SV1917)
Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.

Romarbrevet 9:9 (SV1917)
Ty ett löftesord var det ordet: »Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara hava en son.»

Romarbrevet 9:10 (SV1917)
Än mer: så skedde ock, när Rebecka genom en och samme man, nämligen vår fader Isak, blev moder till sina barn.

Romarbrevet 9:11 (SV1917)
Ty förrän dessa voro födda, och innan de ännu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- för att Guds utkorelse-rådslut skulle bliva beståndande, varvid det icke skulle bero på någons gärningar, utan på honom som kallar --

Romarbrevet 9:12 (SV1917)
det ordet: »Den äldre skall tjäna den yngre.»

Romarbrevet 9:13 (SV1917)
Så är ock skrivet: »Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.»

Romarbrevet 9:14 (SV1917)
Vad skola vi då säga? Kan väl orättfärdighet finnas hos Gud? Bort det!

Romarbrevet 9:15 (SV1917)
Han säger ju till Moses: »Jag skall vara barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig emot, och jag skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.»

Romarbrevet 9:16 (SV1917)
Alltså beror det icke på någon människas vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet.

Romarbrevet 9:17 (SV1917)
Ty skriften säger till Farao: »Just därtill har jag låtit dig uppstå, att jag skall visa min makt på dig, och att mitt namn skall varda förkunnat på hela jorden.»

Romarbrevet 9:18 (SV1917)
Alltså är han barmhärtig mot vem han vill, och vem han vill förhärdar han.

Romarbrevet 9:19 (SV1917)
Nu torde du säga till mig: »Vad har han då att förebrå oss? Kan väl någon stå emot hans vilja?»

Romarbrevet 9:20 (SV1917)
O människa, vem är då du, som vill träta med Gud? Icke skall verket säga till sin mästare: »Varför gjorde du mig så?»

Romarbrevet 9:21 (SV1917)
Har icke krukmakaren den makten över leret, att han av samma lerklump kan göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt?

Romarbrevet 9:22 (SV1917)
Men om nu Gud, när han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likväl i stor långmodighet hade fördrag med »vredens kärl», som voro färdiga till fördärv, vad har du då att säga?

Romarbrevet 9:23 (SV1917)
Och om han gjorde detta för att tillika få uppenbara sin härlighets rikedom på »barmhärtighetens kärl», som han förut hade berett till härlighet?

Romarbrevet 9:24 (SV1917)
Och till att vara sådana har han ock kallat oss, icke allenast dem som äro av judisk börd, utan jämväl dem som äro av hednisk.

Romarbrevet 9:25 (SV1917)
Så säger han ock hos Oseas: »Det folk som icke var mitt folk, det skall jag kalla 'mitt folk', och henne som jag icke älskade skall jag kalla 'min älskade'.

Romarbrevet 9:26 (SV1917)
Och det skall ske att på den ort där det sades till dem: 'I ären icke mitt folk', där skola de kallas 'den levande Gudens barn'.»

Romarbrevet 9:27 (SV1917)
Men Esaias utropar om Israel: »Om än Israels barn vore till antalet såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva bliva frälst.

Romarbrevet 9:28 (SV1917)
Ty dom skall Herren hålla på jorden, en slutdom, som avgör saken med hast.»

Romarbrevet 9:29 (SV1917)
Och det är såsom redan Esaias har sagt: »Om Herren Sebaot icke hade lämnat en avkomma kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.»

Romarbrevet 9:30 (SV1917)
Vad skola vi då säga? Jo, att hedningarna, som icke foro efter rättfärdighet, hava vunnit rättfärdighet, nämligen den rättfärdighet som kommer av tro,

Romarbrevet 9:31 (SV1917)
under det att Israel, som for efter en rättfärdighetslag, icke har kommit till någon sådan lag.

Romarbrevet 9:32 (SV1917)
Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen,

Romarbrevet 9:33 (SV1917)
såsom det är skrivet: »Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror på den skall icke komma på skam.»