Hebreerbrevet 5:1 (SV1917)
Ty var och en som skall bliva överstepräst uttages bland människor och tillsättes för att till människors bästa göra tjänst inför Gud, genom att frambära gåvor och offer för synder.

Hebreerbrevet 5:2 (SV1917)
Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande, just därför att han själv är behäftad med svaghet

Hebreerbrevet 5:3 (SV1917)
och, för denna sin svaghets skull, måste offra för sina egna synder likaväl som för folkets.

Hebreerbrevet 5:4 (SV1917)
Och ingen tager sig själv denna värdighet, utan han måste, såsom Aron, kallas därtill av Gud.

Hebreerbrevet 5:5 (SV1917)
Så tog sig icke heller Kristus själv äran att bliva överstepräst, utan den äran tillföll honom genom den som sade till honom: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»,

Hebreerbrevet 5:6 (SV1917)
likasom han ock på ett annat ställe säger: »Du är en präst till evig tid, efter Melkisedeks sätt.»

Hebreerbrevet 5:7 (SV1917)
Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts dagar, böner och åkallan till den som kunde frälsa honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.

Hebreerbrevet 5:8 (SV1917)
Så lärde han, fastän han var »Son», lydnad genom sitt lidande;

Hebreerbrevet 5:9 (SV1917)
och när han hade blivit fullkomnad, blev han, för alla dem som äro honom lydiga, upphovet till evig frälsning

Hebreerbrevet 5:10 (SV1917)
och hälsades av Gud såsom överstepräst »efter Melkisedeks sätt».

Hebreerbrevet 5:11 (SV1917)
Härom hava vi mycket att säga, mycket som är svårt att göra tydligt i ord, eftersom I haven blivit så tröga till att höra.

Hebreerbrevet 5:12 (SV1917)
Ty fastän det kunde vara på tiden att I själva voren lärare, behöves det snarare att man nu åter undervisar eder i de allra första grunderna av Guds ord; det har kommit därhän med eder, att I behöven mjölk i stället för stadig mat.

Hebreerbrevet 5:13 (SV1917)
Men om någon är sådan att han ännu måste leva av mjölk, då är han oskicklig att förstå en undervisning om rättfärdighet; han är ju ännu ett barn.

Hebreerbrevet 5:14 (SV1917)
Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont.