2 Mosebok 22:1 (SV1917)
Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, så skall han giva fem oxar i ersättning för oxen, och fyra får för fåret.

2 Mosebok 22:2 (SV1917)
Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till döds, så vilar ingen blodskuld på dråparen.

2 Mosebok 22:3 (SV1917)
Men hade solen gått upp, när de skedde, då är det blodskuld. Tjuven skall giva full ersättning; äger han intet, så skall han säljas, till gäldande av vad han har stulit.

2 Mosebok 22:4 (SV1917)
Om det stulna djuret, det må vara oxe eller åsna eller får, påträffas levande i hans våld, skall han giva dubbel ersättning.

2 Mosebok 22:5 (SV1917)
Om någon låter avbeta en åker eller vingård, eller släpper sin boskap lös, så att denna betar på en annans åker, då skall han ersätta skadan med det bästa från sin åker och med det bästa från sin vingård.

2 Mosebok 22:6 (SV1917)
Om eld kommer lös och fattar i törnhäckar, och därvid sädesskylar bliva uppbrända eller oskuren säd eller annat på åkern, så skall den som har vållat branden giva full ersättning.

2 Mosebok 22:7 (SV1917)
Om någon giver åt en annan penningar eller gods att förvara, och detta bliver stulet ur hans hus, så skall tjuven, om han ertappas, giva dubbel ersättning.

2 Mosebok 22:8 (SV1917)
Ertappas icke tjuven, då skall man föra husets ägare fram för Gud, på det att det må utrönas om han icke har förgripit sig på sin nästas tillhörighet.

2 Mosebok 22:9 (SV1917)
Om fråga uppstår angående orättrådigt tillgrepp -- det må gälla oxe eller åsna eller får eller kläder eller något annat som har förlorats -- och någon påstår att en orättrådighet verkligen har ägt rum, så skall båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud dömer skyldig, han skall ersätta den andre dubbelt.

2 Mosebok 22:10 (SV1917)
Om någon giver åt en annan i förvar en åsna eller en oxe eller ett får, eller vilket annat husdjur det vara må, och detta dör eller bliver skadat eller bortrövat, utan att någon ser det,

2 Mosebok 22:11 (SV1917)
Så skall det dem emellan komma till en ed vid HERREN, för att det må utrönas om den ene icke har förgripit sig på den andres tillhörighet; denna ed skall ägaren antaga och den andre behöver icke giva någon ersättning.

2 Mosebok 22:12 (SV1917)
Men om det har blivit bortstulet från honom, då skall han ersätta ägaren därför.

2 Mosebok 22:13 (SV1917)
Har det blivit ihjälrivet, skall han föra fram det ihjälrivna djuret såsom bevis; han behöver då icke giva ersättning därför.

2 Mosebok 22:14 (SV1917)
Om någon lånar ett djur av en annan, och detta bliver skadat eller dör, och dess ägare därvid icke är tillstädes, så skall han giva full ersättning.

2 Mosebok 22:15 (SV1917)
Är dess ägare tillstädes, då behöver han icke giva ersättning. Var djuret lejt, då är legan ersättning.

2 Mosebok 22:16 (SV1917)
Om någon förför en jungfru som icke är trolovad och lägrar henne, så skall han giva brudgåva för henne och taga henne till hustru.

2 Mosebok 22:17 (SV1917)
Vägrar hennes fader att giva henne åt honom, då skall han gälda en så stor penningsumma som man plägar giva i brudgåva för en jungfru.

2 Mosebok 22:18 (SV1917)
En trollkvinna skall du icke låta leva.

2 Mosebok 22:19 (SV1917)
Var och en som beblandar sig med något djur skall straffas med döden.

2 Mosebok 22:20 (SV1917)
Den som offrar åt andra gudar än åt HERREN allena, han skall givas till spillo.

2 Mosebok 22:21 (SV1917)
En främling skall du icke förorätta eller förtrycka; I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land.

2 Mosebok 22:22 (SV1917)
Änkor och faderlösa skolen I icke behandla illa.

2 Mosebok 22:23 (SV1917)
Behandlar du dem illa, så skall jag förvisso höra deras rop, när de ropa till mig;

2 Mosebok 22:24 (SV1917)
och min vrede skall upptändas, och jag skall dräpa eder med svärd; så att edra egna hustrur bliva änkor och edra barn faderlösa.

2 Mosebok 22:25 (SV1917)
Lånar du penningar åt någon fattig hos dig bland mitt folk, så skall du icke handla mot honom såsom en ockrare; I skolen icke pålägga honom någon ränta.

2 Mosebok 22:26 (SV1917)
Har du av din nästa tagit hans mantel i pant, så skall du giva den tillbaka åt honom, innan solen går ned;

2 Mosebok 22:27 (SV1917)
den är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad skall han eljest hava på sig, när han ligger och sover? Om han måste ropa till mig, så skall jag höra, ty jag är barmhärtig.

2 Mosebok 22:28 (SV1917)
Gud skall du icke häda, och över en hövding i ditt folk skall du icke uttala förbannelser.

2 Mosebok 22:29 (SV1917)
Av det som fyller din lada och av det som flyter ifrån din press skall du utan dröjsmål frambära din gåva. Den förstfödde bland dina söner skall du giva åt mig.

2 Mosebok 22:30 (SV1917)
På samma sätt skall du göra med dina fäkreatur och din småboskap. I sju dagar skola de stanna hos sina mödrar; på åttonde dagen skall du giva dem åt mig.

2 Mosebok 22:31 (SV1917)
Och I skolen vara mig ett heligt: folk; kött av ett djur som har blivit ihjälrivet på marken skolen I icke äta, åt hundarna skolen I kasta det.