Apostlagärningarna 9:1 (SV1917)
Men Saulus, som alltjämt andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen

Apostlagärningarna 9:2 (SV1917)
och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, för att, om han funne några som voro på »den vägen», vare sig män eller kvinnor, han skulle kunna föra dem bundna till Jerusalem.

Apostlagärningarna 9:3 (SV1917)
Men när han på sin färd nalkades Damaskus, hände sig att ett sken från himmelen plötsligt kringstrålade honom.

Apostlagärningarna 9:4 (SV1917)
Och han föll ned till jorden och hörde då en röst som sade till honom: »Saul, Saul, varför förföljer du mig?»

Apostlagärningarna 9:5 (SV1917)
Då sade han: »Vem är du, Herre?» Han svarade: »Jag är Jesus, den som du förföljer.

Apostlagärningarna 9:6 (SV1917)
Men stå nu upp och gå in i staden, så skall där bliva dig sagt vad du har att göra.»

Apostlagärningarna 9:7 (SV1917)
Och männen som voro med honom på färden stodo mållösa av skräck, ty de hörde väl rösten, men sågo ingen.

Apostlagärningarna 9:8 (SV1917)
Och Saulus reste sig upp från jorden, men när han öppnade sina ögon, kunde han icke mer se något. De togo honom därför vid handen och ledde honom in i Damaskus.

Apostlagärningarna 9:9 (SV1917)
Och under tre dagar såg han intet; och han varken åt eller drack.

Apostlagärningarna 9:10 (SV1917)
Men i Damaskus fanns en lärjunge vid namn Ananias. Till honom sade Herren i en syn: »Ananias!» Han svarade: »Här är jag, Herre.»

Apostlagärningarna 9:11 (SV1917)
Och Herren sade till honom: »Stå upp och gå till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas' hus efter en man vid namn Saulus, från Tarsus. Ty se, han beder.

Apostlagärningarna 9:12 (SV1917)
Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in och lade händerna på honom, för att han skulle få sin syn igen.»

Apostlagärningarna 9:13 (SV1917)
Då svarade Ananias: »Herre, jag har av många hört huru mycket ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem.

Apostlagärningarna 9:14 (SV1917)
Och han har nu här med sig fullmakt ifrån översteprästerna att fängsla alla dem som åkalla ditt namn.»

Apostlagärningarna 9:15 (SV1917)
Men Herren sade till honom: »Gå åstad; ty denne man är mig ett utvalt redskap till att bära fram mitt namn inför hedningar och konungar och inför Israels barn;

Apostlagärningarna 9:16 (SV1917)
och jag skall visa honom huru mycket han måste lida för mitt namns skull.»

Apostlagärningarna 9:17 (SV1917)
Då gick Ananias åstad och kom in i huset; och han lade sina händer på honom och sade: »Saul, min broder, Herren har sänt mig, Jesus, som visade sig för dig på vägen där du färdades; han har sänt mig, för att du skall få din syn igen och bliva uppfylld av helig ande.»

Apostlagärningarna 9:18 (SV1917)
Då var det strax såsom om fjäll föllo ifrån hans ögon, och han fick sin syn igen. Och han stod upp och lät döpa sig.

Apostlagärningarna 9:19 (SV1917)
Sedan tog han sig mat och blev därav stärkt. Därefter var han någon tid tillsammans med lärjungarna i Damaskus.

Apostlagärningarna 9:20 (SV1917)
Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han var Guds Son.

Apostlagärningarna 9:21 (SV1917)
Och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad och sade: »Var det icke denne som i Jerusalem förgjorde dem som åkallade det namnet? Och hade han icke kommit hit, för att han skulle föra sådana människor bundna till översteprästerna?»

Apostlagärningarna 9:22 (SV1917)
Men Saulus uppträdde med allt större kraft och gjorde de judar som bodde i Damaskus svarslösa, i det han bevisade att Jesus var Messias.

Apostlagärningarna 9:23 (SV1917)
När så en längre tid hade förgått, rådslogo judarna om att röja honom ur vägen;

Apostlagärningarna 9:24 (SV1917)
men deras anslag blev bekant för Saulus. Och då de nu, för att kunna röja honom ur vägen, till och med höllo vakt vid stadsportarna både dag och natt,

Apostlagärningarna 9:25 (SV1917)
togo hans lärjungar honom en natt och släppte honom ut genom muren, i det att de sänkte ned honom i en korg.

Apostlagärningarna 9:26 (SV1917)
När han sedan kom till Jerusalem, försökte han att närma sig lärjungarna; men alla fruktade för honom, ty de trodde icke att han verkligen var en lärjunge.

Apostlagärningarna 9:27 (SV1917)
Då tog Barnabas sig an honom och förde honom till apostlarna och förtäljde för dem huru han på vägen hade sett Herren, som hade talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt predikat i Jesu namn.

Apostlagärningarna 9:28 (SV1917)
Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn;

Apostlagärningarna 9:29 (SV1917)
och han talade och disputerade med de grekiska judarna. Men de gjorde försök att röja honom ur vägen.

Apostlagärningarna 9:30 (SV1917)
När bröderna förnummo detta, förde de honom ned till Cesarea och sände honom därifrån vidare till Tarsus.

Apostlagärningarna 9:31 (SV1917)
Så hade nu församlingen frid i hela Judeen och Galileen och Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.

Apostlagärningarna 9:32 (SV1917)
Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, hände sig att han ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda.

Apostlagärningarna 9:33 (SV1917)
Där träffade han på en man vid namn Eneas, som i åtta år hade legat till sängs; han var nämligen lam.

Apostlagärningarna 9:34 (SV1917)
Och Petrus sade till honom: »Eneas, Jesus Kristus botar dig. Stå upp och lägg ihop din bädd.» Då stod han strax upp.

Apostlagärningarna 9:35 (SV1917)
Och alla som bodde i Lydda och i Saron sågo honom; och de omvände sig till Herren.

Apostlagärningarna 9:36 (SV1917)
I Joppe bodde då en lärjunginna vid namn Tabita (det betyder detsamma som Dorkas). Hon överflödade i goda gärningar och gav allmosor rikligen.

Apostlagärningarna 9:37 (SV1917)
Men just i de dagarna hände sig att hon blev sjuk och dog. Och man tvådde henne och lade henne i en sal i övre våningen.

Apostlagärningarna 9:38 (SV1917)
Då nu Lydda låg nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, sände de två män till honom och bådo honom att utan dröjsmål komma till dem.

Apostlagärningarna 9:39 (SV1917)
Petrus stod då upp och följde med dem. Och när han kom dit, förde de honom upp i salen; och alla änkorna kommo där omkring honom gråtande och visade honom alla livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjord, medan hon ännu levde ibland dem.

Apostlagärningarna 9:40 (SV1917)
Då tillsade Petrus dem allasammans att gå ut och föll ned på sina knän och bad; sedan vände han sig mot den döda och sade: »Tabita, stå upp.» Då slog hon upp ögonen, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp.

Apostlagärningarna 9:41 (SV1917)
Och han räckte henne handen och reste upp henne och kallade sedan in de heliga, jämte änkorna, och ställde henne levande framför den.

Apostlagärningarna 9:42 (SV1917)
Detta blev bekant i hela Joppe, och många kommo till tro på Herren.

Apostlagärningarna 9:43 (SV1917)
Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en garvare vid namn Simon. senare ett grekiskt.