2 Korinthierbrevet 3:1 (SV1917)
Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva? Eller behöva vi kanhända, såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhända ifrån eder?

2 Korinthierbrevet 3:2 (SV1917)
Nej, I ären själva vårt brev, ett brev som är inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.

2 Korinthierbrevet 3:3 (SV1917)
Ty det är uppenbart att I ären ett Kristus-brev, avfattat genom oss, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens Ande, icke på tavlor av sten, utan på tavlor av kött, på människohjärtan.

2 Korinthierbrevet 3:4 (SV1917)
En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.

2 Korinthierbrevet 3:5 (SV1917)
Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud,

2 Korinthierbrevet 3:6 (SV1917)
som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande.

2 Korinthierbrevet 3:7 (SV1917)
Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat på stenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kunde se på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilken dock var försvinnande,

2 Korinthierbrevet 3:8 (SV1917)
huru mycket större härlighet skall då icke Andens ämbete hava!

2 Korinthierbrevet 3:9 (SV1917)
Ty om redan fördömelsens ämbete var härligt, så måste rättfärdighetens ämbete ännu mycket mer överflöda av härlighet.

2 Korinthierbrevet 3:10 (SV1917)
Ja, en så översvinnlig härlighet har detta ämbete, att vad som förr hade härlighet här visar sig vara utan all härlighet.

2 Korinthierbrevet 3:11 (SV1917)
Ty om redan det som var försvinnande framträdde i härlighet, så måste det som bliver beståndande hava en ännu mycket större härlighet.

2 Korinthierbrevet 3:12 (SV1917)
Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga

2 Korinthierbrevet 3:13 (SV1917)
och göra icke såsom Moses, vilken hängde ett täckelse för sitt ansikte, så att Israels barn icke kunde se huru det som var försvinnande tog en ände.

2 Korinthierbrevet 3:14 (SV1917)
Men deras sinnen blevo förstockade. När det gamla förbundets skrifter föreläsas, hänger ju ännu i denna dag samma täckelse oborttaget kvar; ty först i Kristus försvinner det.

2 Korinthierbrevet 3:15 (SV1917)
Ja, ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Moses föreläses.

2 Korinthierbrevet 3:16 (SV1917)
Men när de en gång omvända sig till Herren, tages täckelset bort.

2 Korinthierbrevet 3:17 (SV1917)
Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.

2 Korinthierbrevet 3:18 (SV1917)
Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrens härlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga från den ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar, som själv är ande.